Jay and The City

Yes, nu har jag gått mental här, men nu ska jag lägga upp bilder på mat!

Jag är ju som bekant(?) på diet, och diet verkar folk förknippa med att man idisslar gräs femton gånger om dagen eller dricker pulver. Men oj så fel ni har! Jag har nog aldrig ätit såhär gott som jag gör nu, och som jag har gjort de senaste fem veckorna.

Så nu tänkte jag att jag skulle börja med en ny kategori blogginlägg som kommer få heta något så enkelt som "Mat". Jag kanske delar med mig av mina kreationer, om jag känner för det. Som vanligt så är allting beroende av motivation för mig. Och jag kanske blir en duktig matfotograf på köpet.. man kan ju alltid hoppas...

Så dagens före-tränings-mål bestod av citronbräserad kyckling, grönsaksmix och ugnsstekt potatis. Himmelskt gott! Nu ska det dock bli spännande och se hur jag kommer prestera på träningen med mat i magen, jag brukar träna på fastande mage för att få bättre fokus.

Sa jag inte att utkomsten av ESC-semin igår skulle bli som den blev? Sverige gick inte vidare, och genast så kommer bortförklaringarna?
Ta o fatta grejen Sverige, vi skickade en jävligt dålig låt, framförandet var riktigt uselt och hon ser ut som, ursäkta mig, men en billig prostituerad.

Så kom inte och gnäll om att startfältet var hårt och att det var svår konkurrens för det var det faktiskt inte. Hade vi haft en bra låt med lite tryck i, tänk Eric Saades - Manboy, så hade vi varit i final nu med en äkta chans på att vinna.

Jag hörde en idiot på radion nyss; och än en gång, ursäkta mig, men lantisar måste vara rejält sega i huvudet för det här tog ju priset. Människan, från Norrland, hävdade att det var kompisröster som gjorde att Sverige inte gick vidare, för alla balkanländer röstar på varandra. Och ja, det gör dom, om dom har möjlighet, men nu har EBU sett till att inte grannländer tävlar i samma semi - vilket betyder (och det här sa även kommentatorerna igår) att grannländerna inte kan rösta på varandra. Sverige kunde inte rösta på Finland, och Finland kunde inte rösta på Sverige. Turkiet och Grekland tävlade inte i samma semi vilket betyder att dom inte kunde rösta på varandra. Så lägg ner det där tjafset...

Inse en gång för alla - Sverige är inte den musiknation vi än gång var! Det tog lixom slut där i slutet av 90-talet.

...men det är fan billigt att handla på Lidl.
Nu har jag varit o köpt en tvåveckorsranson av kvarg, dvs 500 gram/dag, jag har köpt 6 kg kvarg för 142 kr. Om jag hade köpt den från Arla istället så hade det kostat mig 285 kr. Ungefär. Det är ju faktiskt dubbelt så mkt!

Sen har jag köpt 4 kg svensk kycklingfilé från Mörbylånga (Öland! Woho! Guldfågeln is the shit!) för 59,90 kg, sorry alltså Hemköp o ICA, men det kan ni inte konkurrera med... jag räknade lite snabbt att det var 10 kycklingfiléer i varje påse vilket ger ett styckepris på 10,9kr... det är faktiskt riktigt billigt.

Jag förstår argumenten till varför man inte ska handla på Lidl, det är mkt som transporteras långt och det är inte så miljövänligt, det är inte heller alltid närproducerade varor eller ens svenska varor. Men om man håller sig till att köpa svenska produkter så är det väl inte helt hemskt att handla där, okey, kvargen är inte från Sverige, men! Jag måste faktiskt säga att den här kvargen är ett strå vassare än Kesella. Kesellan är lite lätt i konsistensen och lite syrligare i smaken, den här är mkt mjukare och trevligare. Jag gillar den här bättre.

Men jag gillar inte Lidl som koncept, och jag gillar inte att butikerna är så ofräscha... men om man bortser från det och allt jävla tjafs som dom saluför där, då kan man nog handla valda varor där, om man ändå har vägarna förbi. Skulle inte åka en omväg för att ta mig dit för att bara köpa en vara, nej det skulle jag inte.

Ja, nu har den varit igång ett tag, den religiösa högtiden inom den sk gayvärlden som vanligt folk känner som Eurovision Song Contest. Aldrig annars på året skrivs det så många spaltmetrar om denna festival som det gör nu. Folk har fester i ESC-anda och spökar ut sig därefter.

Jag har haft förmånen(?) att under min karriär komma i kontakt med både bra och dåliga chefer. Dessutom har jag vid två tillfällen själv varit chef; det ska väl tilläggas med varierande resultat.

mmmm det är vad en vän till mig sa inatt, nog för att han var berusad, men jag tror han har rätt. Antingen vill du göra något med ditt liv eller så vill du vara hemmafru, vilket är det? var också en fråga - hemmafru blev svaret. Faktiskt. Det är det enda jag vill med mitt liv... vara hemmafru. Jag tror det är mitt kall...

Ja, ibland måste man skära i kalendern. För att få tid för sig själv och det som är viktigt just nu. Just nu är min diet viktig. Min träning är viktig. Och mitt välbefinnande. Samtidigt är det viktigt för mig att få känna mig tillfreds med den tillvaro jag har. Och detta inkluderar inte arbete. Jag är sjukligt trött på mitt arbete just nu, eller kanske inte så mycket arbetet i sig som jag är trött på de omorganisationer som har kommit till. Hela anledningen till att jag uppskattade mitt arbete tidigare var att jag hade fantastiska kollegor och vi hade en fantastisk sammanhållning på arbetsplatsen. Men nu - nu är det ingen sammanhållning längre. Är det någon som har tänkt på vad detta gör för arbetsmoralen? Jag vet, de nya ansvarspersonerna gör sitt bästa för att göra ett bra jobb, och det gör dom antagligen. Men det känns så långt ifrån inkluderande som man kan komma. Och allt det här gör att jag försöker spendera så lite tid som möjligt där, jag håller mig så långt bort ifrån arbetet som möjligt. Jag gör det jag ska - och sen drar jag. Det är en stor skillnad mot hur det var tidigare när jag kunde åka till arbetet några timmar innan jag ens började jobba för att umgås med mina kollegor och när man typ aldrig kom därifrån. Nu är det mer så, när sista mötet för dagen har gått, då piper jag ut snabbare än en avlöning. Det känns not okey lixom.

Jag spenderar som bekant lite för mycket tid på olika sociala nätverkssajter och springer över de mest fascinerande och skrämmande exempel på folk utan självkritik, självinsikt eller bara omdöme.

...lite som när Carrie; min ofrivilliga kvinnliga motsvarighet, inser att hon måste ta bussen för att spara ihop pengar för att kunna köpa ut sin lägenhet, så känner jag mig smått oroad över hur vissa saker ska sluta med arbetet.

Yes, idag kan vi läsa i Dagens Nyheter att det snart är legalt att köpa cannabis i Washington - för medicinska syften ofcourse. Drogliberalerna jublar och skribenten är noga med att poängtera att det inte kommer bli tal om coffeshops som i Amsterdam eller i Kalifornien. Men jag kan inte låta bli att tvivla. Eller kanske inte tvivla, men ifrågasätta det här. Jag vet, jag vet, hade alkohol blivit uppfunnet idag så hade det också klassats som en drog. Och jag vet, jag vet, det finns flera studier (dock kan jag inte referera till dem) som visar på att cannabis inte är den farligaste drogen. Allt det här har jag blivit matad med, informera om, upplyst om. Alkohol kostar dessutom den svenska staten x-antal miljoner kronor om året för att ta hand om de som missbrukar. Okey. I get it. Alkohol är farligt, vi har förstått det nu. Men poängen blir ändå, hur farligt och vilka skador skulle vi se på befolkningen om vi hade ett drogliberalt samhälle där vi tillät folk att röka på cannabis på caféer eller hemma..? Det finns väl egentligen två sidor av samma mynt här, antingen så tillåter vi alla droger eller så förbjuder vi allt; alkohol inkluderat, eller så fortsätter vi att ha det som vi har det nu. Och jag tror nog att det är bäst så.
Den svenska mentaliteten kring hur man konsumerar alkohol är grundat i ett förmyndarsamhälle där den äldre generationen växt upp med notböcker; böcker som talade om hur mycket sprit du fick köpa, ett kontrollsamhälle. Och ju mer kontroll - desto roligare blir det att konsumera det som är "farligt" och förbjudet. Skulle det kanske bli samma sak med cannabis? eller är det kanske redan så, att det är roligt för att det är förbjudet? Antagligen så är det så.Alkohol per definition är en drog, ja, det kan jag hålla med om, kaffe är en drog, socker är en drog, vart ska vi dra gränsen? Gränsen måste dras någonstans eller hur? Ska vi förbjuda allting som kan skapa ett beroende eller ska vi tillåta vissa saker och utesluta andra? Ja. Det ska vi faktiskt. För gör vi inte det, så kommer det snart komma de som hävdar att heroin är ju faktiskt inte farligt, så det borde vi också tillåta. And God knows here this is going to end. Jag ser ju förstås att min logik brister här, att jag talar emot mig själv, och jag kan höra drogliberalernas motargument medan jag snabbt knappar ner mina åsikter på tangentbordet - men jag kan ändå inte låta bli att tycka att rättfärdiga användningen av droger inte är rätt väg att gå. Om det nu är så att vi har ett så stort problem med folk som överkonsumerar alkohol i det här landet, och att det kostar oss så mycket pengar att reparera skadorna - varför ser vi då inte till att ta tag i det problemet och få folk att få en mycket hälsosammare inställning till alkohol? Minska en kostnad, ta hand om ett problem. Istället för att öka på problemet genom att propagera för att vi ska bli mer liberala och rättfärdiga något - som vi inte vet vilka effekter det skulle få? Jag tror faktiskt inte jag skulle vilja vara en del av ett samhälle där det är okey att berusa sig på droger. Sen må jag kallas enkelspårig och kanske inte är helt objektiv - men det är min åsikt och den står jag för.

Jag kom precis på vad det är som är så underbart med sommar! Det är inte bara värmen, solen och att folk lever upp i den gråa tråkiga staden. Nej. Det är alla dofter! Det är dofter från blommor, det är dofter från uteserveringar, det är dofter från nyklippt gräs. Det är doften av nystekt hud i solen. Jag må vara konstig, men jag älskar doften av nysolad hud, iallafall på migsjälv. Det är något underbart med det... man ligger i solen o känner hur man får livet åter, man återföds - och så doftar man gott, lite lagom stekt hud... Det är underbart mina vänner.

Det är något magiskt med att vakna upp en lördagsmorgon när solen skiner på en klarblå himmel och fåglarna kvittrar utanför fönstret. Antingen är det ett tecken på att man håller på att bli äldre när man uppskattar, eller ens uppmärksammar detta, eller så är det bara en viss typ av sinnestämning som gör det.

...jag känner att jag verkligen måste komma bort lite ifrån staden lite. Det är kanske lite konstigt med tanke på att bloggen heter Jay and The City, men ibland så måste man ta en liten semester ifrån the City också.

 

 

Vaknade av de mest positiva nyheter man kan tänka sig, nämligen den här artikeln i Svenska Dagbladet http://www.svd.se/nyheter/inrikes/grekisk-kris-kan-gynna-alliansen_4690299.svd

Jag sitter här i solen och försöker att inte tänka så mycket på politik. Men jag kan bara inte låta bli! Jag har ju verkligen lovat mig själv att inte vara för politisk, för det intresserar mig egentligen inte speciellt mycket. Men när jag tänker på Socialdemokraterna och de förtappade själar som röstar på detta parti så blir jag bara arg.

...jag ger mig än en gång in i att blogga nu då. Får se hur många som får läsa det här eller om vi bara ska hålla det till mig. Mitt utrymme på nätet - ännu en gång.