Jay and The City

Ja, ibland måste man skära i kalendern. För att få tid för sig själv och det som är viktigt just nu. Just nu är min diet viktig. Min träning är viktig. Och mitt välbefinnande. Samtidigt är det viktigt för mig att få känna mig tillfreds med den tillvaro jag har. Och detta inkluderar inte arbete. Jag är sjukligt trött på mitt arbete just nu, eller kanske inte så mycket arbetet i sig som jag är trött på de omorganisationer som har kommit till. Hela anledningen till att jag uppskattade mitt arbete tidigare var att jag hade fantastiska kollegor och vi hade en fantastisk sammanhållning på arbetsplatsen. Men nu - nu är det ingen sammanhållning längre. Är det någon som har tänkt på vad detta gör för arbetsmoralen? Jag vet, de nya ansvarspersonerna gör sitt bästa för att göra ett bra jobb, och det gör dom antagligen. Men det känns så långt ifrån inkluderande som man kan komma. Och allt det här gör att jag försöker spendera så lite tid som möjligt där, jag håller mig så långt bort ifrån arbetet som möjligt. Jag gör det jag ska - och sen drar jag. Det är en stor skillnad mot hur det var tidigare när jag kunde åka till arbetet några timmar innan jag ens började jobba för att umgås med mina kollegor och när man typ aldrig kom därifrån. Nu är det mer så, när sista mötet för dagen har gått, då piper jag ut snabbare än en avlöning. Det känns not okey lixom.