Jay and The City

haha! Okey, nu tänkte jag ta den här "diethetsen" som säkert en del kallar det till nya höjder genom att blogga om det, iallafall i några dagar. För om en vecka är jag i Nice, och sen kommer jag ändra upplägg för min träning och diet. Tror jag... även om jag är väldigt nöjd som jag har det nu.

Okey, nu har jag verkligen kommit in i semesterlunken här. Jag orkade in gå upp imorse, så jag låg kvar i sängen i tjugo minuter, släpade mig bokstavligen ut, spenderade några timmar med att försöka hitta en behaglig position på mage samtidigt som jag läser o försöker sola ryggen, det är inte det lättaste! Sen gav jag mig på projektet anlägga uteplats, som nu är åtgärdat och klart, eller nu ska bara stenmjöl och sten komma o det lär ju ta några veckor. Så jag hamnade i solen igen. Och här är jag nu. Idag har jag inte gjort ett skit med andra ord - and I like it.
Och om en och en halv vecka så drar jag till Frankrike. Hur underbart är inte det på en skala så säg!?

Nån som har ett jobb åt mig? Seriöst alltså... jag behöver ett. Nu.

haha, ja min tyska är ju under all kritik, men jag är en sån himla husfru idag :P Jag har städat, och nu har jag varit i butiken och handlat o så har jag precis satt en deg till ett bröd. Jag borde få många husfrupoäng på det här alltså..!

Jag är seriöst sugen på Dry Martini nu..! Jag känner att jag har gjort mitt med att dieta nu...8 veckor god damn it!

Det är ju något jävligt skumt med vädret, man vaknar upp till vindstilla och klarblå himmel, sitter o ute o steker med en god bok o morgonkaffet. Sen går man in för att borsta tänderna, och när man tittar ut igen så ösregnar det?
In och häcka framför datorn, bestämmer mig för att gå ut o klippa gräset när regnet slutat (som var väldigt kortvarigt) - just när jag dragit på mig skorna så öppnar sig himlen igen. Och det ösregnar.


Nej, jag borde vara jätteglad idag för en del saker går verkligen åt mitt håll nu, igår var en helt otrolig dag! Men idag är jag på dåligt humör igen och jag orkar inte...

NÄ, nu åker jag till gymmet och kör ett pass på crosstrainern för att inte belasta min fot så mkt och sen ska jag lösa in min trisslott jag vann på igår. Wish me luck... jag hoppas på månadsklöver så slipper jag iallafall ett problem...

Och det här jävla fotbolls-vm kan väl ta o ta slut någongång? Är det inte över snart? Så OTROLIGT ointressant så det finns inte..! Det bara är på teve hela tiden...

...på det förra inlägget så gick jag o startade en ny blogg, så för att följa mig och mina galna byggnadsvårdsdrömmar och renoveringsprojekt (önskar det var fler!!) så klicka dig in på takecareofyourhouse.blogg.se

...på en ny blogg. Igen. Vad blir det, nummer fem i ordningen? Men den här gången kom jag på att jag skulle blogga om något som jag verkligen kan! För det är ju det folk gör, dom bloggar om träning (det skulle jag kunna blogga om för det kan jag, men jag orkar inte...), dom bloggar om mode (det är jag inte sådär jätteintresserad av, inte tillräckligt iallafall, och jag vill inte bara kopiera vad andra gör heller), dom bloggar om resor (well, helt ärligt, jag reser inte så mkt, så varför ska jag blogga om det?), dom bloggar om politik (och det intresserar mig verkligen inte och jag känner mig långt ifrån insatt nog för att kunna skriva en blogg om det), sen finns det dom som bloggar om sina liv - vilket jag också gör här, men då är den vanliga frågan, hur privat ska man bli och hur mycket ska man lämna ut? En del av mina bekanta som bloggar lämnar ut precis lagom mycket av sitt liv för att det ska skapa en härlig varm karaktär i bloggen samtidigt som det är härligt anonymt. Men det är få förunnat att vara så duktiga... och det är jag inte heller, jag har en tendens att bli väldigt privat (de inläggen censurerar jag bort) eller för ärlig och vill skälla på allt o alla i min omgivning (de inläggen skriver jag i huvudet men sätter aldrig på pränt) så, iallafall. Punkt. Det jag kom på att jag ska blogga om, som jag verkligen brinner för, och som andra redan bloggar om förstås så jag kommer ju knappast vara först, men kanske kan jag ge någon nån idé eller inspiration någongång, är: byggnadsvård! För det brinner jag ju för! :D men nu till den stora frågan, ska jag skapa en kategori för det i den här bloggen, eller ska jag skapa en helt ny blogg? jobbigt att ha två? Vad säger min enda läsare? Ge mig lite feedback...

Åh herregud, jag har sett den här bröllopskonserten som anordnades i Konserthuset i Stockholm. Och när det var över och barnen kom in på scenen och sjöng direkt till Kronprinsessan och Daniel Westling så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre - jag satt lika tårögd här och snyftade som man såg Konungen och Drottningen sitta i Konserthuset och när Victoria o Daniel gick upp på scenen och tog sin plats där - då kändes det verkligen att HÄR är våra nya regenter.

Och jag skiter fullständigt och blanka fan i alla er icke-royalister som tycker att vi ska lägga ner kungahuset för jag tycker verkligen inte det. Jag fullständigt älskar det här!

mmmm färg... Det luktar färg i hela huset nu, jag håller på o målar... och så läser jag på förpackningen "sörj för god ventilation, hälsovådlig vid inandning" bla bla... är det kanske därför jag känner mig lite snurrig i huvudet nu? Men nu har jag iallafall öppnat ett fönster så nu kan det få vädrat ut lite färgångor :)

...så insåg jag en sak tidigare. Ja, jag tänker på det inlägg jag skrev om cravings och hets inför dieter etc. Jag funderade ju lite över meningen med det hela, och varför jag höll på som jag gör (eller ja, iallafall så var min grundtanke att inlägget skulle behandla det men ibland blir det ju inte riktigt som jag tänkt mig). Well, jag kom iallafall fram till idag, under min morgonpromenad, att anledningen till att jag dietar och tränar så hårt - det är ju just för att jag ska kunna unna mig de där sakerna som man kanske inte borde göra i vanliga fall. Jag vet att om jag äter bra, och balanserat, och rör på mig mycket och har en bra fettprocent i kroppen (som gör mig då ligger på 6%) så kan jag utan dåligt samvete ta en bulle till kaffet (någon gång ibland) eller äta chips om jag känner för det. Utan att må dåligt..! Vilken insyn... egentligen rätt logiskt, det är ju det jag brukar säga till mina kunder som har problem med sin motivation: gör det för att kunna leva. Och det är precis det jag ska göra - jag ska träna o dieta för att kunna leva ett gott liv.

Jag tänkte jag skulle reflektera över det här med att vara själv nu, jag vet att jag sa att det var ett helt eget inlägg så det får bli det.


Jo, jag har nu i min frånvaro från storstaden infunnit mig i lugnet, jag sitter t.ex. i skrivande stund utomhus och lyssnar på någon fågel (jag och namn alltså..) och tittar på solen som går ner samtidigt som det knastrar fint från den mexikanska ugnen som ger mig lite strålvärme, och jag bara njuter. Jag menar, kan man göra något annat när man är på en av de lugnaste platserna på jorden där jag mår som bäst? Nä, det finns inget annat än njutning.


Och jag har kommit fram till varför jag, nu tillskillnad från för något år sen, gillar att vara själv. Jag är konstant omgiven av människor, hemma, på jobbet - mitt arbete har krävt av mig att jag ska vara social kanske 14 timmar om dagen, konstant pratandes. Ibland sju dagar i veckan, jag har ju inte fått någon tid för mig. Som vanligt så lyckas jag missa det... och nu, nu får jag det. Massor av tid för mig. Jag tror det här är ytterst nyttigt för mig, att bara få vara själv. Jag ser fram emot hösten på ett sätt, men samtidigt så kan jag inget annat än att bara önska att den här tiden jag har nu, det lugn jag befinner mig i och den sinnestämningen jag har - aldrig försvinner eller tar slut.

Året är 2010, den gråa nej förlåt, den rosa massan folk, dvs gaypubliken står för en stor del av den moderna världens lyxkonsumtion och är "trendsättande" inom ett flertal områden. Sägs det… jag vet inte om det stämmer? Jag tycker det här är lite komiskt, för de två huvudrubrikerna på sidan qx.se är idag: Gagas gayflirt en succé och Ljungberg stolt över gayryktet.


Först, Gagas gayflirt - jag har ju då inte sett videon så jag kan inte kommentera den rakt av, jag tycker det är en bra låt iof, Alejandro. Hon gör bra musik dessutom, hon är duktig, så inget illa om det. Men det är ju grejen, gayflirt, man ska flirta med gaypubliken. Och hur gör man det? Jo, man visar nakna/halvnakna män som åmar sig porigt till musiken - given succé, alltid! Slår aldrig fel det där…


Ljungberg stolt över gayryktet. Den eviga frågan, är han gay eller inte? Inte bara Ljungberg förstås, jag bryr mig inte om vilket egentligen, han får vara gay eller inte, precis som Peter Jöback som alla visste var gay ändå, det är ju bara kolla på karln. Och vänta, där föll jag dit själv för generaliseringen! Vi nämner några fler namn, Darin - gay, Danny Saucedo - gay, Ola Svensson - gay, Eric Saade - gay, Justin Timberlake - gay, Zac Efron - gay, han den blonda killen i Westlife, Nicky? - gay, Nick Carter - gay, Christian Ronaldo - gay. Vänta nu, ser vi ett genomgående tema här? Det är snygga, unga, oftast vältränade killar som håller på med nån sport eller som sjunger, dom är per automatik gay? Bara för att nån tragisk liten bög tycker han är snygg och vill ha honom, då är han gay. Alltså sorry - men dom du vill ska vara gay är oftast inte det. Jag tror inte att någon av de som jag nämnt ovan är gay, varför skulle dom vara det? Och varför skulle Fredrik Ljungberg vara stolt över ett gayrykte? Det kanske kan gynna karriären iof, precis som det är ekonomiskt fördelaktigt för skivbolag att inte tala om ifall den nya stjärnan har en flickvän (eller kanske pojkvän? men vem bryr sig egentligen!?), för det säljer mer skivor. Småflickor trånar efter tonårsidoler från program som Idol, gaypubliken gör detsamma. Det är dessutom bra för marknadsföringen att föra en rätt sexuellt ambivalent taktik - det säljer. Sex säljer, och en tveksam sexualitet, det säljer ju hos båda könen och alla läggningar!

Jag säger ju inte med det här att jag aldrig tänkt tanken på att det vore trevligt om Danny t.ex. var gay, han är ju snygg o så, men mest så känns det rätt patetiskt att gå o fundera över det. Det känns som de flesta lever sig in i nån drömvärld där man flyr från verkligheten genom att önska att någon idol var gay, men det är så ouppnåeligt att man aldrig kommer kunna få personen, så det är lättare att bitcha över det dagarna i ända istället för att ta tag i det verkliga problemet - sin egen självuppfattning och vad man själv är ute efter. Lätt att klaga, men svårt att fejsa sigsjälv och ta tag i problemen va?