Gayflirt - men suck...

Året är 2010, den gråa nej förlåt, den rosa massan folk, dvs gaypubliken står för en stor del av den moderna världens lyxkonsumtion och är "trendsättande" inom ett flertal områden. Sägs det… jag vet inte om det stämmer? Jag tycker det här är lite komiskt, för de två huvudrubrikerna på sidan qx.se är idag: Gagas gayflirt en succé och Ljungberg stolt över gayryktet.


Först, Gagas gayflirt - jag har ju då inte sett videon så jag kan inte kommentera den rakt av, jag tycker det är en bra låt iof, Alejandro. Hon gör bra musik dessutom, hon är duktig, så inget illa om det. Men det är ju grejen, gayflirt, man ska flirta med gaypubliken. Och hur gör man det? Jo, man visar nakna/halvnakna män som åmar sig porigt till musiken - given succé, alltid! Slår aldrig fel det där…


Ljungberg stolt över gayryktet. Den eviga frågan, är han gay eller inte? Inte bara Ljungberg förstås, jag bryr mig inte om vilket egentligen, han får vara gay eller inte, precis som Peter Jöback som alla visste var gay ändå, det är ju bara kolla på karln. Och vänta, där föll jag dit själv för generaliseringen! Vi nämner några fler namn, Darin - gay, Danny Saucedo - gay, Ola Svensson - gay, Eric Saade - gay, Justin Timberlake - gay, Zac Efron - gay, han den blonda killen i Westlife, Nicky? - gay, Nick Carter - gay, Christian Ronaldo - gay. Vänta nu, ser vi ett genomgående tema här? Det är snygga, unga, oftast vältränade killar som håller på med nån sport eller som sjunger, dom är per automatik gay? Bara för att nån tragisk liten bög tycker han är snygg och vill ha honom, då är han gay. Alltså sorry - men dom du vill ska vara gay är oftast inte det. Jag tror inte att någon av de som jag nämnt ovan är gay, varför skulle dom vara det? Och varför skulle Fredrik Ljungberg vara stolt över ett gayrykte? Det kanske kan gynna karriären iof, precis som det är ekonomiskt fördelaktigt för skivbolag att inte tala om ifall den nya stjärnan har en flickvän (eller kanske pojkvän? men vem bryr sig egentligen!?), för det säljer mer skivor. Småflickor trånar efter tonårsidoler från program som Idol, gaypubliken gör detsamma. Det är dessutom bra för marknadsföringen att föra en rätt sexuellt ambivalent taktik - det säljer. Sex säljer, och en tveksam sexualitet, det säljer ju hos båda könen och alla läggningar!

Jag säger ju inte med det här att jag aldrig tänkt tanken på att det vore trevligt om Danny t.ex. var gay, han är ju snygg o så, men mest så känns det rätt patetiskt att gå o fundera över det. Det känns som de flesta lever sig in i nån drömvärld där man flyr från verkligheten genom att önska att någon idol var gay, men det är så ouppnåeligt att man aldrig kommer kunna få personen, så det är lättare att bitcha över det dagarna i ända istället för att ta tag i det verkliga problemet - sin egen självuppfattning och vad man själv är ute efter. Lätt att klaga, men svårt att fejsa sigsjälv och ta tag i problemen va?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0